Ett mycket formsträngt verk

Schakt från 1983 befäste Per Jonssons ställning som nyskapande koreograf. Det är ett mycket formsträngt verk som håller än. Tre män dansar i var sitt spår av jord, utlämnade i Torkel Blomkvists exaka ljusstrimmor. Runtom är allt mörker.

Dansarna rör sig parallellt, fram och tillbaka, utan kontakt med varandra. Varje spår slutar vid en stängd kopparport, som bearbetas med släggor. Attackerna är ömsom aggressiva, ömsom vädjande.

Peter Bengtsons musik har en eggande verkan, och anloppsrörelserna pendlar från krälande i stoftet till djärva språng. Att nå bakom hindret är en oemotståndlig lockelse – eller är det en tvingande nödvändighet?

• Lis Hellström Sveningson, Göteborgsposten

En egenart som få moderna dansverk En strängt geometrisk yttre form