Libretto

Handlingen utspelar sig under en och samma natt i ett och samma rum, Madames. Tidigt 50-tal.

En instängd värld av plast och taft, blommor och tunga parfymer. En obäddad dubbelsäng står mitt i rummet. Bakom fördragna gardiner skymtar stora fönster ut mot gatlyktorna utanför. Sminkbord och öppnade garderober berättar om kvinnligt överflöd, om kaos och hastigt uppbrott.

SCEN 1

A. INLEDNING.

Claire står naken framför sminkbordets spegel. Hon klär långsamt på sig Madames underkläder. Solange ger henne plagg efter plagg. Hon bär sina egna enkla underkläder, förkläde, gummihandskar och stövlar.

B. MADAME TRAKASSERAR PIGAN.

CLAIRE (spelar sin roll affekterat, men med total inlevelse)

Åh! Dom där handskarna! Dom där evinnerliga handskarna! Men lämna dom i köket har jag sagt! Det är väl med dom där du hoppas att förföra brevbäraren? Nej! Ljug inte!

(Solange tar rituellt av sig gummihandskarna)

Häng dom över slasktratten! Allt från köket är loskor! Ut härifrån!

(Solange går ödmjukt ut. Claire sätter sig vid sminkbordet och sminkar sig.)

Claire!

(inget svar)

Claire!

SOLANGE (in igen och niger)

Förlåt Madame. Madames te…

CLAIRE (dompterar sin syster som en 30-talfilmens Gloria Swanson)

Min aftonklänning … fort! Den vita med paljetterna!

SOLANGE (springer till skåpet, niger)

Och smyckena Madame?

CLAIRE

Alla.

(Solange tar fram smycken och visar dem)

Och lackskorna… som du fikat efter i åratal!

(Solange tar fram lackskorna, böjer sig över dem och spottar på dem. Så gnider hon in det i lacket. Hon flåsar.)

Spott! Vad har jag sagt om era loskor?

SOLANGE

Men Madame skall bli vacker.

CLAIRE

Haha! Du är vidrig, min sköna!

(sträcker retfullt fram sin skoklädda fot mot Solange)

Ni hatar mej, eller hur? Ni vill krossa mej… mmm?

(Solange undviker foten och går och hämtar den röda klänningen)

SOLANGE (håller fram den röda klänningen)

Madame skall bära den röda!

CLAIRE

Jag sa den vita.

PIGANS FÖRSTA ARIA

SOLANGE (smeker den röda klänningen)

Jag glömmer aldrig hur sidenet låg mjukt som en smekning över Madames bröst… …Madame talade med Monsieur… om hur tillgiven jag var…

(tar plötsligt fram den svarta klänningen)

Den svarta passar kanske bäst?

C. ETT AVBROTT I KULISSEN.

CLAIRE (kommer av sig i rollen, börjar tala) Varför det?

SOLANGE (bryter också sin roll, talar) Måste jag förklara det?

CLAIRE Men Solange… Aha! Du vill hota mej? Bra.

D. STARKT UTSPEL.

CLAIRE (går tillbaka till rollen. Sång. Spelar förtvivlad) Så det är mitt fel att Monsieur sitter i fängelse?! Säg det bara! Säg det!!

SOLANGE (underkastar sig, kryper på golvet) Nej. Jag är bara er piga…

CLAIRE (driver Solange framför sig) Monsieur är inte död. Han kommer att föras från fängelse till fängelse ända till Guyana! Och jag… hans älskarinna… ska följa med! (plågad) Galen av smärta! Galen! Jag ska följa med!! (ger plötsligt order som pisksnärtar) Ta fram den vita! (ser sig i spegeln, gör obscena gester) Jag vill ha en drottnings sorgedräkt!

SOLANGE (reser sig. Kallt) Madame skall bära den röda.

CLAIRE (värderar utmaningen, ger efter) Bra. Hit.

E. EROTISK RITUAL.

(Solange hjälper Claire att sätta på sig klänningen. Claire gör sig till ett passivt objekt för Solanges grepp)

CLAIRE Jag ser i dina ögon… Du hatar mej…

SOLANGE …älskar.

CLAIRE Jo visst. Du älskar mina pengar… Du hoppas på mitt testamente…

SOLANGE (går ner på knä och ordnar klänningens veck) Jag skulle göra vad som helst…

CLAIRE (skjuter bort Solange med knäet) Jag vet! Du skulle förgifta mej! (mobbar Solange med sparkar och knuffar) Bort med tassarna! Flytta på er! Ni stinker som ett djur! Ni stinker av karlarnas besök på nätterna… De två järnsängarna… i vindskupan! Pigkammaren! Skrubben! SOLANGE (reser sig och drar ihop dragkedjan i klänningsryggen) Vi är så olyckliga…

CLAIRE (försöker skaka av sig Solanges beröring) Era händer! Era händer förirrar sig! Dom stinker av slask!

SOLANGE (drar ner Claires klänning över stjärten) Men fallet. Fallet! Jag ordnar syndafallet!

CLAIRE Du är kåt du, katta… (ger Solange en spark i tinningen så att hon vacklar till och börjar kvida. Claire går tillbaka till sminkbordet) (som en ny pisksnärt:) Halsbandet! Skynda på!

(Solange reser sig igen. Hon går och hämtar halsbandet från skrinet, men Claire rusar dit och försöker rycka det från henne. Solange håller fast. De utmanar varann.)

F. PIGAN FöRNEDRAR MADAME

SOLANGE Släpp. Akta dej… Du går för långt…

CLAIRE (släpper halsbandet) En sån ton?

SOLANGE Ton?

CLAIRE (byter ton och blir svag och känslosam) Men Claire, hör på!

SOLANGE Jag hör.

CLAIRE Du anar inte, Claire Hur svårt det är att va Madame Att träffas av dina grimaser (vrålar) Det är tack vare mej du finns!! Du hånar mej men jag är god jag är vacker… (Claire har lagt sig på sängen där hon spelar ut Madames hela martyrium)

SOLANGE (ser på utan att bevekas, svarar nu sakta, som ett återhållet hot) Nog… nu är det nog… Jag hatar dej… (hon spottar på den röda klänningen)

CLAIRE (förbluffad) Åh!… Åh!… Men…!

SOLANGE (går tätt inpå henne) Jag hatar er “barm” fylld av “doftande suckar” era “elfenbensvita” bröst era “gyllene lår” era “bärnstensfötter”… (spottar igen) Jag hatar er!!

CLAIRE (kastar sig affekterat mot spegeln) Åh! Nej!

SOLANGE Ert puder. Parfymer. Och nagellack… Siden och spetsar… Men Solange skiter i er!

CLAIRE (snubblar över sminkbordsstolen och ramlar bland flaskor och burkar. Claire tappar rollen och talar) Claire! Claire!

SOLANGE (talar) Va?

CLAIRE (viskar förvirrad) Claire… Solange…

G. PIGAN GåR öVER GRäNSEN.

CLAIRE (sjunger, i rollen) Claire!

SOLANGE (sjunger, växer i rollen) Ja, Claire Claire är här! Här, Claire! (hon ger Claire örfilar, så att hon snubblar och faller i sängen)

CLAIRE Åh!… Claire… Du…!

SOLANGE Den där Monsieur är en trist liten tjuv och ni en snuskig liten ho–

CLAIRE (avbryter) Jag förbjuder dej!!

SOLANGE Förbjuder mej? Madame? Din fjolla! (tar fram en nackspegel) Se här hur ni ser ut!

CLAIRE (ser sig i spegeln, intar filmstjärneposer) Faran strålar kring mej som en gloria! Där du är Claire… är bara mörker!

SOLANGE Avgrundslikt mörker – jag vet.

PIGANS ANDRA ARIA

Här står vi – era pigor – föraktade av världen – förenade i våra dunster – insvepta i vårt hat till er…

CLAIRE (despotiskt) Gå din väg!

SOLANGE Jag ska gå…

Vi går tillbaka till vårt kök – till handskarna – till slaskens tysta rapning – Ni har era blommor – – jag har min slask.

Skratta nu då! Och be mycket fort… Ni står vid stupet, min kära… (smeker Claires hals som hon skyddar med sina händer)

Jag går tillbaka till mitt kök… bara jag fullgjort min uppgift… Bort med tassarna… Blotta din hals… Darra inte… Jag arbetar snabbt och tyst… (sluter sitt strypgrepp om Claires hals. Hon vrider sig bakåt i en dramatisk hållning under Solanges revolutionära kraft – som taget ur en melodramatisk 30-talsfilm. Plötsligt ringer en väckarklocka)

SCEN 2

H. TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN. [Stora hål av tystnad.]

SOLANGE (talar) Redan?

CLAIRE (hoppar upp. Talar) Madame! Hon kommer snart! (försöker få av sig klänningen men kommer inte åt. Solange hjälper henne att häkta upp den i ryggen)

SOLANGE Alltid samma sak. Det är ditt fel. Du blir ju aldrig färdig.

CLAIRE Det är förberedelserna som tar sån tid. Märker du inte…

SOLANGE (avbryter medan hon tar av Claire klänningen) Titta i fönstret.

CLAIRE Vi har tid. Jag ställde klockan så att vi skulle hinna plocka i ordning. (sjunker trött ner på sängkanten)

SOLANGE Den dödar oss den här leken.

CLAIRE Ja. (går och sätter sig vid sminkbordet för att sminka av, men blir bara sittande)

SOLANGE Det är dags.

CLAIRE Ja. (reser sig trött) Jag skall göra i ordning. (på väg att gå till köket)

SOLANGE Titta i fönstret.

CLAIRE Vi hinner. (går tillbaka, sätter sig och torkar av smink från ansiktet) Jag är helt slut. Ljuset tar kål på mej… (byter om till sin lilla svarta passoppklänning. Solange hjälper henne samtidigt som hon börjar ta på sig sin egen motsvarande klänning) Tror du grannarna mitt emot…

SOLANGE Än sen? Vad rör det oss?

CLAIRE Den här gången har vi henne, Solange.

SOLANGE Monsieur i handklovar…

CLAIRE Utan mej, utan mina angivelser skulle du inte fått se det. Och Madame i tårar…

SOLANGE Hoppas hon dör.

CLAIRE Tyst! hon kan komma.

SOLANGE Är du rädd? (går mot balkongdörrarna och drar ifrån gardinerna demonstrativt. Det blå gatljuset lyser in på dem. Solange kryper ihop på golvet)

I. SOLANGES KLAGAN.

SOLANGE (sjunger stilla) Ingen älskar oss. Ingen älskar oss, Claire…

CLAIRE (sjunger ironiskt) Hon älskar oss… Hon är god… Madame är god!

SOLANGE Hon älskar oss… som sina fåtöljer som det skära kaklet på hennes toalett som sin bidet… Men vi… vi älskar inte varann… Skit…

CLAIRE (talar) Tyst…

SOLANGE (fortsätter sjunga allt intensivare) …älskar inte skit. Får jag inte spotta på dej så kvävs jag av mina loskor! Min spott är mina diamanter! Dammtrasan är min solfjäder!

J. CLAIRES DRöMARIA. Ett försvar för fantasins lekar.

CLAIRE I går kväll när du var Madame i den vita klänningen då jublade du! Du följde med Monsieur, din älskare, ombord… till Guayana eller Djävulsön! (sjunger allt intensivare) Du gungade som en båt! du gav dej åt honom! Urskogens sol lyste i ditt ansikte!

En vacker dröm…

K. REVOLT I FäNGELSET. [Talas]

SOLANGE (reser sig, talar allt aggressivare) Du. Med din extas! Och dina hemliga drömmar om Monsieur! Dina drömmar om en straffånge…! Erkänn! Det var ju därför du angav honom för polisen! Du ville ha honom till dina hemliga drömmar!

CLAIRE Anklagar du mej?

SOLANGE Jag har bevisen…

CLAIRE Du hatar mej. Jag blir rädd för dej. Det är min hals du siktar på när jag är Madame. Du vill döda mej?

SOLANGE Ja. Jag har försökt. För att befria dej. Jag ser hur du kvävs, bleknar, ruttnar bort i hennes sötsurhet…

CLAIRE Hon kommer strax!

SOLANGE (fram och slår och river på fönstren) Vi kvävs här inne, Claire! Vi kvävs!

CLAIRE Vad ska du göra?

SOLANGE Öppna! Visa upp allt för världen! Vråla ut sanningen över taken! Gå ut på stan i Madames kläder. (försöker öppna balkongdörren. Claire kastar sig för att stoppa henne. Hon lyckas hålla dörren stängd)

CLAIRE Nu håller du käft!

(Lång tystnad. Så går båda halvklädda runt varann i rummet)

L. HATET FöRENAR. (Stilla oro)

SOLANGE (sjunger stilla) Sätt på tevattnet…

CLAIRE (sjunger) Det är för tidigt.

SOLANGE (sjunger) Hon kommer snart…

(Claire börjar efter lång tvekan att gå mot köket. Då ringer telefonen plötsligt och starkt. Systrarna lyssnar utan att röra sig. Så går Claire och svarar.)

M. AVBROTT I BROTTSPLANERNA. (Melodram)

CLAIRE (i telefon) Hallå? Monsieur? – – – Är det Monsieur? – – – Det är Claire – – – (Solange vill ta luren men Claire skjuter undan henne) Jaha. Jag skall säga till Madame. Monsieur väntar på Le Bilboquet. – – – (lägger darrande på luren, men utan att märka det missar hon och luren hamnar bredvid)

SOLANGE Är han ute?

CLAIRE Försatt på fri fot.

SOLANGE Men… då är allt förstört. (Claire svarar inte) Om han är fri kommer han att vända upp och ner på hela huset! För att finna den skyldige. Claire! Fattar du Claire! (skakar henne, men Claire står apatisk)

CLAIRE Jag har gjort mitt.

SOLANGE Dina angivelser, dina brev till polisen… Visst. Det gjorde du bra. Bravo! Och när han känner igen din handstil? Gratulerar!

CLAIRE (övergår i sång) Ska du säga… som inte kunde fixa Madame.

N. CLAIRES FEGARIA.

CLAIRE För du blev RÄDD! att lyfta på LAKANET! så du fann inte STRUPEN! Natten var så MÖRK! Sängen var så VARM! (Solange retirerar)

SOLANGE (talar) Vi har lämnat spår. Se här… samma sak varje gång.

Spår som aldrig går bort… (övergår i sång) Gardinerna har avtryck av mina axlar… Speglarna av ditt ansikte… Ljuset… ljuset avslöjar allt! Allt är förlorat!

CLAIRE (fyller i Solanges sång) Allt är förlorat… FÖR DU VAR FÖR FEG!

SOLANGE och CLAIRE …FÖR ATT DÖDA HENNE!

(tystnad)

O. NOCTURNE. (En fridfull oas)

SOLANGE (talar lugnande) Lugna dej. Du måste sova. Jag ska bära dej dit upp.

CLAIRE Låt mej va. Släck. Snälla… (Solange lägger Claire på Madames säng och släcker taklampan. Gatljuset kastar sitt kalla skuggspel in över systrarna)

SOLANGE (övergår i sång) Vila dej nu… vila dej, min lilla syster. (faller på knä vid sängen. Hon tar av systern hennes skor och kysser hennes fötter)

CLAIRE (sjunger) Jag skäms.

SOLANGE Tyst. Jag ska berätta en saga för dej.

CLAIRE Å, så vackert hår du har. Hon har…

SOLANGE Tyst… sov nu.

CLAIRE Hon har löshår.

SOLANGE Kommer du ihåg under trädet? Vi två… Med fötterna i solen… Claire…

CLAIRE Solange?

SOLANGE Sov nu. Jag är här. Jag är din stora syster.

P. REVOLTEN VAKNAR IGEN.

CLAIRE (reser sig plötsligt upp, talar) Nej. Tänd! (Solange går och tänder) Jag försöker igen. Veronalen! (övergår i sång) Veronalen. VERONALEN! Sjung Solange! Vi sjunger! Mord är nånting obeskrivligt! Vi sjunger!

CLAIRE och SOLANGE Sen bär vi hennes kropp till skogen och under granarna i månens sken skär vi henne i små bitar – och sjunger!!!

(Det ringer på dörren. Flickorna stelnar till)

Q. MADAME KOMMER. (Koncentration inför anfallet)

SOLANGE (tar Claire om handleden) Det är hon.

CLAIRE Hur många behövs det?

SOLANGE Tie. Tie Veronal. Du vågar inte.

CLAIRE Tie.

SOLANGE Tie. Nie räcker inte. Får hon mer – spyr hon. Gör starkt te. Har du förstått?

CLAIRE Ja.

SOLANGE Och Claire… …mycket socker.

(De går åt varsitt håll. Solange ut i farstun för att möta Madame, Claire ut i köket. Rummet ligger stilla en kort stund.)

SCEN 3

R. BAROCKENTRE

(Nervösa skratt hörs utifrån. Så kommer Madame. Hon är klädd i päls och behängd med massor med accessoirer. Hon är starkt målad, i femtioårsåldern och mycket mån om sitt yttre. Nu är hon trött och deprimerad.)

MADAME Blommor, blommor… mer och mer… Äckliga gladiolus… Mimosa… Är det begravningsblommor?

Så ni bekymrar er för mej medan Monsieur sitter inne – för gott. Han får ligga på halm men ni bäddar ner mej i rosor… (…rosor…)

SOLANGE (hjälper Madame av med pälsen) Madame behöver inte pälsen?

MADAME Nej. Ta den. Du får den, Solange… Mina rävar!

SOLANGE Å… så snällt. Men… fängelserna är inte som förr.

MADAME Hela kvällen har jag gått i korridorerna Iskalla män stenstoder vaxansikten…

Jag såg honom! På långt håll. Så försvann han – mellan två poliser! (torkar försiktigt sina tårfyllda ögon. Hon avbryter sin klagande sång.) Vad gör Claire?

SOLANGE Hon lagar Madames te. Lindblomsteet.

MADAME Hon får rappa på! Förlåt lilla Solange, förlåt mej. Ni skämmer bort mej. Han är oskyldig! Men även om han vore skyldig skulle jag följa honom galen av smärta, galen, från fängelse till fängelse ända till Guyana eller Djävulsön! Sån är kärleken! Sådan är den, Solange. Jag måste röka!! En cigarett!

SOLANGE Madame borde vila.

MADAME (hittar en cigarett i handväskan. Solange tänder den) Jag är inte trött!

CLAIRE (kommer med te) Te, Madame.

MADAME Tack. (hon ska just dricka det då hon upptäcker telefonen)

S. DRAMATISKT INTERMEZZO

MADAME Men vem har lagt av luren? Hallå? Har någon ringt?

(inget svar)

CLAIRE (efter en evighet) Det var jag. Det var när han…

MADAME Han? Vilken han? Svara!!

CLAIRE (efter en ny evighet) Monsieur.

MADAME Monsieur? Har han ringt? från fängelset?

SOLANGE Vi ville överraska…

CLAIRE Han är på fri fot.

SOLANGE …och väntar på Madame…

CLAIRE …på Le Bilboquet!

T. MADAMES PANIKARIA

MADAME (reser sig så stolen välter) En bil! Fort! Fort!! En bil! Solange! Men skynda dej! Skynda dej!! Men spring då! (skjutsar desperat ut Solange ur rummet. Får med sig sin bortskänkta päls i farten) Mina rävar! Hit! Ni är galna! Låter mej sitta här och prata… (sveper in sig i rävpälsen och försöker hitta alla de slängda accessoirerna runt rummet)

U. MORDDUETT [uppbyggd i fyra vågor]

CLAIRE (står helt stilla med tebrickan) Teet. Madame.

MADAME Kom hit då!

VÄNDPUNKT 1

(brister ut i skratt) Men… smink! Sminkar du dej? (skrattar ut henne)

CLAIRE (rodnar) Madame…

MADAME (plötsligt moraliserande) Ljug inte!

CLAIRE (som ett skyldigt barn) Jag tog lite puder.

MADAME (tar fram sin sminkask och viftar med den framför Claire) Du tog lite smink! Mitt “Cendre des Roses”! Nåja, du får det. (ger det likgiltigt till Claire och ser på klockan) Midnatt… Och hon är inte tillbaka?

CLAIRE (håller fram brickan igen) Teet kallnar, Madame.

MADAME Nej, i natt skall vi dricka champagne. Vi kommer inte hem!

CLAIRE Men lite lindblomste…

MADAME (skrattar) Nehehe… Jag är alldeles för upphetsad!

CLAIRE (stel och påstridig) Just därför.

VÄNDPUNKT 2

MADAME (upptäcker plötsligt köksklockan) Den där klockan. Vad gör den där?

CLAIRE Det är köksklockan.

MADAME Den har jag aldrig sett. Vad gör den här?

CLAIRE Det är Solange. Städningen. Hon litar inte på pendylen.

MADAME Hon är punktligheten själv.

CLAIRE (hatet och hotet växer) Vi gör allt för Madame…

MADAME (förnimmer hotet) Det gör ni rätt i. Vad allt har jag inte gjort för er? Herre Gud!! (hon lämnar rummet nervöst)

VÄNDPUNKT 3

CLAIRE (ensam. En besvärjelse: Claire blir till en demon) Madame har klätt oss som prinsessor Madame har svept in oss i sin godhet Madame har alltid förväxlat oss Madame lät oss bo på samma vindsrum – min syster och jag Madame ger oss småsaker som hon inte längre vill ha… …från sina behandskade händer

(Madame kommer inrusande och rafsar ihop sina saker. Hon ser inte Claire, bara allt hon ska ha med sig)

MADAME Äntligen!!

CLAIRE (ställer sig i vägen) Madame måste dricka sitt te.

MADAME Du tar livet av mej med ditt te!

CLAIRE Bara lite!

MADAME (åter i sitt hysteriska lyckorus) I natt ska vi dricka champagne!

CLAIRE (slänger brickan och går fram mot Madame med koppen) Madame!!!

MADAME (tar sina sista accessoirer, gör en lekfull nigning i entrén) Nä, nä, nä! Madame smiter! (försvinner ut med ett skratt. Dörren slår igen bakom henne.)

VÄNDPUNKT 4

CLAIRE (ensam med tekoppen) …för Madame är god Madame är vacker Madame är ljuv Och hon dödar oss med sin ljuvhet förgiftar oss med sin godhet Men Madame är god…

SCEN 4

V. MISSLYCKANDET (talas)

SOLANGE (rusar flåsande in, ser tekoppen, resignerar) Hon drack inte. (Claire svarar inte) Du lät henne gå. (Claire svarar inte) Vi är förlorade.

CLAIRE Gör det inte ännu värre.

SOLANGE Jag drog ut på tiden Tretti taxibilar lät jag köra – men du sumpade allt! (från förtvivlan till desperation) Nu måste vi fly…

W. FLYKTEN

SOLANGE Vi packar! Vi ger oss av!

CLAIRE Vi är fördömda… Allt är emot oss… Köksklockan, sminket, telefonluren…

SOLANGE Claire, vi måste ge oss av… Vi tar tåget… en båt!

CLAIRE Vart? Till vem?

SOLANGE Vart som helst!

CLAIRE Inga pengar.

SOLANGE Vi tar med oss… vi snor!

CLAIRE Nej. Vi är inga tjuvar.

SOLANGE Åt helvete. Åt helvete med allt!! Det måste finnas ett sätt…!

CLAIRE Det är för sent.

SOLANGE Så vi ska bara vänta. I morrn kommer dom hem. Då vet dom allt. Allt…

CLAIRE Jag är så trött…

X. FILMEN BöRJAR IGEN (Rollerna prövas)

SOLANGE Men så lägligt, Madame!

CLAIRE … så trött. Jag vill sova…

SOLANGE (börjar sjunga och spelar upp mot Madame) Hade jag haft hand om er avrättning så hade jag utfört den till slutet Det svär jag!

CLAIRE (talar) Nej, Solange…

SOLANGE (fortsätter bygga upp sin roll genom att sjunga) …till slutet! Jag skulle ha bänt upp era käkar! Och tvingat er att svälja mitt te!

CLAIRE (sjunger svagt) Claire… (talar) eller Solange… (som Madame) Ni driver mej till vansinne!

SOLANGE (vitaliserad av svaret) Upprepa det där om ni vågar! (blir nu Pigan)

CLAIRE (spelar nu Madame) Genera er inte! Spotta på mej!

SOLANGE Ni är vacker…

Y. PIGAN FöRNEDRAR MADAME

CLAIRE (talar avsides till Solange) Hoppa över inledningen.

SOLANGE (lägger den röda klänningen över Claire) Ni är vacker!

CLAIRE (talsjunger) Skymferna.

SOLANGE Ni är vacker…

CLAIRE (växer i sången) Skymferna! Spottet! Hatet!

SOLANGE (talar som Solange) Hjälp mej då!

CLAIRE (sjunger i stor Madame-stil) Jag hatar tjänstefolk Dom stinker, dryper… jag kräks!

SOLANGE (talsjunger) Fortsätt, fortsätt…

CLAIRE (spelar ut för fullt) Era ansikten – RÄDDA! Era armbågar – SKRYNKLIGA!

SOLANGE (talsjunger) Fortsätt, fortsätt…

CLAIRE (plötsligt trött igen, men sjunger svagt) Jag är tom… Tömd…

Z. SPELET UPPHöR – VERKLIGHETEN TRäNGER SIG På

SOLANGE (ser sig desperat omkring i rummet) Vi måste ut… Vi måste tala till världen, Claire… Dom ska lyssna på oss! (försöker öppna balkongdörren. Claire håller henne tillbaka och hindrar henne från att komma ut.)

CLAIRE (talar, ropar) Grannarna!

SOLANGE (hänger i Claires grepp, halvvägs ut i nattvinden) Det är skönt! Känn! Vinden tar mej!

ZA. FILMEN MåSTE SPELAS TILL SITT SLUT

RECITATIV

SOLANGE (går tillbaka till spelet. Sjunger) Madame har haft sitt kutter, sina älskare, sin brevbärare Men nu är det slut! På knä!

CLAIRE (förvirrad; talar) Vad gör du?

SOLANGE (helt inne i rollen som Pigan) På knä!

CLAIRE (talar) Solange…

SOLANGE PÅ KNÄ!

CLAIRE (talsjunger halvt som Claire, halvt som Madame) Du går för långt… (går ner på knä)

SOLANGE (sjunger, halvt som Pigan, halvt som sig själv)

SOLANGES TRIUMFARIA

Madame skall lyssna Du lät henne smita Rör dej inte! Döden är nära och lurar… (knuffar ner Claire på golvet)

Äntligen! Madame är död! Utsträckt på korkmattan Strypt av diskhandskarna Ni kan kalla mej fröken. Fröken Solange Lemercier – – Stryperskan!

Hon som ströp sin syster… Nej, jag avslöjar inget! Den natten, den natten, den natten – var vår! (tänder nonchalant en cigarett. Röken får henne att hosta. Hon kliver upp i sängen)

Hon ska gå ut… Gå nerför stora trappan… Polisen ledsagar henne… Ställ er på balkongerna så får ni se henne! Bödeln följer tätt i hälarna… Han viskar kärleksord i hennes öra… Bödeln och jag är ihop , Claire! (hon skrattar) Kvarterets alla jungfrur följer i procession Klockorna klämtar Begravningståget kommer Jungfrurna, kyparna, brevbärarn med fanor, kransar, blommor… (hon strör blommor över sig) Vackert inte sant?

(strör blommor över Claire) Åh, Claire, min stackars syster Åh, Claire, som måste dö! Nu är vi Solange Lemercier – – den berömda förbryterskan!

ZB. SOLANGE GER UPP – CLAIRE TAR VID OCH GENOMFöR SLUTET [SVARTA MÄSSAN]

SOLANGE (plötsligt trött) Claire, vi är förlorade… (vissnar på sängen. Lång tystnad. Claire som nu har suggererats av Solanges skådespel till en extas, en lyckokänsla blir nu hängande i en oförlöst mittemellanställning. Hon prövar nu Madames roll:)

CLAIRE (sjunger, härmar Madame) Stäng fönstret…

SOLANGE (talar) Vi slutar…

CLAIRE (fortsätter, hypnotiserar Solange) Dra för gardinen!

SOLANGE (talar trött, medan hon mekaniskt drar för gardinerna) …sova… vi måste sova…

CLAIRE (håller fingret för munnen på Solange) Claire, mitt lindblomste…

SOLANGE (suckar trött) Neej…

CLAIRE (medan hon reser sig upp) Mitt te, sa jag

SOLANGE (talar) Men Claire…

CLAIRE (tar om sin syster) Minns mej i dej.

SOLANGE (anar Claires avsikter och vill förhindra dem) Claire! (skakar henne) Vi ger oss iväg! Fattar du inte! Hela våningen är förgiftad!

CLAIRE (talsjunger som berusad) Vi måste till slutet Säj efter mej: (sjunger) [HYPNOTISK VÄXELSÅNG] Madame ska dricka sitt te.

SOLANGE (sjunger som Claire visat) Madame ska dricka sitt te. (bryter, talar) Jag vill inte!

CLAIRE (ger Solange en hård örfil) Slyna! Upprepa!

Madame ska dricka sitt te.

SOLANGE Madame ska dricka sitt te. (Solange börjar spela sin roll)

CLAIRE (sjunger före) …för hon måste sova…

SOLANGE … för hon måste sova…

CLAIRE …och jag vaka.

SOLANGE …och jag vaka.

CLAIRE (lägger sig på sängen) Mitt lindblomste.

SOLANGE Men…

CLAIRE Mitt te, sa jag.

SOLANGE Men Madame…

CLAIRE (talsjunger) Bra… fortsätt…

SOLANGE Men Madame, det är kallt.

CLAIRE Jag dricker det ändå. Ge hit. (Solange håller fram koppen tvekande i det längsta) Se. I den finaste servisen, den dyrbaraste… (Claire tar koppen och dricker. Solange står orörlig, vänd mot publiken)

SLUT