Schakt

“Schakt har en strängt geometrisk yttre form. Tre smala parallella vägar beströdda med mull str äcker sig, från tre stora hängande metallportar, ut mot publiken. Tre manliga da nsare gör entré. De slår på portarna som ger ifrån sig ett tordönslikt ljud och spelet/livet börjar.

Allt utspelas på de smala vägarna. Alla försök till avvikelser misslyckas. Ibland faller ljus in från sidan och väcker männens längtan men de återvänder ständigt till p ortarna som aldrig öppnas. Till sist faller männen ner och försvinner i mullen. Det slutna rummet och de stängda dörrarna har segrat. Peter Bengtsons musik är en kongenial del av föreställningen, framför allt kontrabasen och slagverket ger en stark förnimmelse av grottekvarnsstämning.”

“Håkan Mayer, Jonssonveteran, har studerat in koreografens genombrottsverk Schakt. På premiärkvällen flankerades han av Per Sacklén och Dinesh Nayar, en av eleverna från Svenska balettskolan som genom arbetet med Schakt bildar nya länkar i den fysiska kedja som inte får brytas om ett dansverk ska leva vidare. Schakt lever, från de första, ursinniga dova slagen med släggorna mot de glimrande järnportarna i fonden - inte olika japanska trummor - till den lugna föreningen med jorden i slutbilden. De tre dansarna rör sig på varsin jordstrimma. Deras allvarliga ansikten kommer tätt inpå åskådaren, uppfordrande. I nästa ögonblick ser man de tre gestalterna ta sats för en ny kamp mot makterna med vevande armar och slag som har ritualens regelbundenhet. Den unisona kraften har sin motsvarighet i musikens kraftiga metallklanger. Som kontrast ritar händerna skira filigranmönster i luften, kropparna genomfars av en lätt skakning, så typisk för Per Jonsson. Det mjuka mot det hårda, metallen mot jorden, livet och döden - Schakt har en egenart som få moderna dansverk, och man kan ständigt utläsa nya betydelser ur det.”

“Schakt från 1983 befäste Per Jonssons ställning som nyskapande koreograf. Det är ett mycket formsträngt verk som håller än. Tre män dansar i var sitt spår av jord, utlämnade i Torkel Blomkvists exaka ljusstrimmor. Runtom är allt mörker. Dansarna rör sig parallellt, fram och tillbaka, utan kontakt med varandra. Varje spår slutar vid en stängd kopparport, som bearbetas med släggor. Attackerna är ömsom aggressiva, ömsom vädjande. Peter Bengtsons musik har en eggande verkan, och anloppsrörelserna pendlar från krälande i stoftet till djärva språng. Att nå bakom hindret är en oemotståndlig lockelse - eller är det en tvingande nödvändighet?”

“Peter Bengtsons musik är obeveklig och kompakt, men ständigt svarande på dansarnas utbrott och plötsliga “brottningar”. Dragspelsackord, orgel och det mörka dånet av järn sköljer över en med grym skönhet.”

“Peter Bengtsons musik, specialskriven för koreografin, är ett ogenomträngligt men föränderligt klangblock, likt en innesluten massa som aldrig kan nås av någon befriande händelse. Den svarar på dansarnas utbrott med hårda pizzicaton, dragspelsackord kommer som otäcka bett eller hånskratt. Schakts dansbild vilar i sig själv, skrämmande och fantasieggande.”

“...[Peter Bengtson] visade en stark känsla för tidsproportioner och musikalisk andning...”