En egenart som få moderna dansverk

Håkan Mayer, Jonssonveteran, har studerat in koreografens genombrottsverk Schakt. På premiärkvällen flankerades han av Per Sacklén och Dinesh Nayar, en av eleverna från Svenska balettskolan som genom arbetet med Schakt bildar nya länkar i den fysiska kedja som inte får brytas om ett dansverk ska leva vidare.

Schakt lever, från de första, ursinniga dova slagen med släggorna mot de glimrande järnportarna i fonden — inte olika japanska trummor — till den lugna föreningen med jorden i slutbilden. De tre dansarna rör sig på varsin jordstrimma. Deras allvarliga ansikten kommer tätt inpå åskådaren, uppfordrande. I nästa ögonblick ser man de tre gestalterna ta sats för en ny kamp mot makterna med vevande armar och slag som har ritualens regelbundenhet. Den unisona kraften har sin motsvarighet i musikens kraftiga metallklanger. Som kontrast ritar händerna skira filigranmönster i luften, kropparna genomfars av en lätt skakning, så typisk för Per Jonsson.

Det mjuka mot det hårda, metallen mot jorden, livet och döden — Schakt har en egenart som få moderna dansverk, och man kan ständigt utläsa nya betydelser ur det.

• Anna Ångström, Svenska Dagbladet

Publiken i ett intensivt grepp Ett mycket formsträngt verk