En opera i en klass för sig

Peter Bengtsons Jungfrurna är som stimulantia: verkan varar långt efter slutackordet. Ena stunden tycker man sig minnas en suggestiv helhet av sång,
orkesterklang, sceniska attiraljer och artistiska åtbörder. Andra stunder är minnet av ett återkommande ackord spelat på harmonium så dominant att det förtränger allt annat – denna dova harmoni tycks inom sig inrymma kvintessensen av en drömd opera, ett hallucinationsdrama…

Jungfrurna är fylld av kulminationer, attacker, vändpunkter – dramats tema av förförelse, vällust och grymhet klingar ut i stora crescendon och yppiga klanggardiner… Så som partituret till Jungfrurna smälter samman vokal och instrumental energi till laddad operadramatik, placerar det sig i en klass för sig.

• Hans-Gunnar Peterson, MusikDramatik

Lockande utvecklingsbar musikdramatik Här finns den nerv som få lyckats komma åt